Folke Örström

I Chalma Mater nr 5, sidan 1064, finns en beskrivning av tillblivelsen av Folke Örströms stiftelse.

Nedan följer en del personliga intryck och minnen från Folke. Detta får väl vara ett levande dokument och kompletteras när vi får nya uppgifter.

Folke var med och startade stockholmsavdelningen 1917 tillsammans med Gustaf Dalén.

Han började sin yrkesbana i Värmland, men största delen av sin verksamma tid var han elverkschef i Vetlanda. Han förblev ogift men var alltid intresserad av damer och konverserade dem på alla områden, t.ex. flickböcker... På våra fester var det ofta han som var bland de sista att lämna dansbanan.

Folke var en hängiven chalmerist och det var han som tog med mig på det första höstmötet för min del innan jag var utexaminerad. Jag blev den som fick ta hand om Folke och Oskar Sollin och se till att de kom med på mötena även om de klagade över krämpor eller att tänderna var på reparation.

När vi en gång skulle ha vårmöte i Kalmar, bese slottet och ha festen på Byttan, skulle vi ha en förfest på Lars Bergenhems båt nära Oskarshamn. Problemet var bara att båten satt på grund ute i skärgården. Men vid en liten hamn stod en båt beredd att ta oss ut och vi kunde festa till det lite. När vi sen skulle hem låg det en stor båt i vägen och vi tvingades krypa på en smal, ca 50 meter lång spång på höga pålar. Det var nervöst innan de nådde land och kunde lätta på trycket från drycken.

Vid ett höstmöte på Forsheda Gummifabrik var Folke och jag något sena till motellet för incheckning och där var obemannat. Då kom det ett par gäster och då Folke var klädd i mörk kostym såg han ut som han tillhörde personalen och han tog hand om dem till dess de insåg att det inte stämde. Senare under industribesöket var Folke och jag i samma grupp och vår ciceron var en ung kvinnlig kemist. Hon beskrev bland annat åldring och utmattning av gummimaterial. Då hov Folke upp sin röst och frågade om en iakttagelse han gjort kunde ha sin orsak i detta. "Jag har gamla kondomer i en byrålåda och när jag drar i dom går de sönder?" Det blev tyst en stund innan vi brast ut i skratt och kemisten med lätt rodnad kunde bekräfta att det nog var ett sådant fenomen.

Fortsättning kan följa så småningom.

Hälsningar
Christer Engqvist